Je veux te voir dans un film pornographique

Var bara tvungen att visa Emma att det går. Jag känner att jag ska leva för den här videon ett tag, verkligen vad jag behöver.



Åh haha den här är otrolig! Loves låten och sen ja videon, hahaha!

Och sen den här då, en av få låtar jag gillar med Sonic Youth. Den och Tunic (song for Karen.)



Men den är ju sjukt trashig. Verkligen, oh the drugs.

Nostalgi #2

Helt plötsligt kände jag mig väldigt deprimerad, lyssnade på en låt och tittade på en bild som utlöste det. Jag borde inte vara så himla deprimerad eller liksom jo, men ja kortsiktigt ska jag vara glad i alla fall. Förhoppningsvis blir imorgon en bra dag, den har ju goda förutsättningar.

Just nu funderar jag på att stå ut och typ försöka tänka på..kognitiv psykologi, eller att typ ge upp och se tusen avsnitt av Grey's Anatomy. Det tar verkligen alldeles för lång tid för mig att plugga nu. Jag skulle gissa att snitttiden per mening är ca..15 min, minst!

Det är totalt onödigt och värdelöst och absolut ett undvikande beteende att skriva blogg just nu, jag måste bara posta och en bild och återigen sakna 2006. Sen ska jag försöka återgå till mitt vanliga liv.


Liksom kan inte allting få vara sådär oskyldigt igen?

Nostalgi

Skulle egentligen sova nu....en liten kort update av dagen bara...

Tänkte återgå till Skins...jag blir verkligen emotional varje gång jag ser det! Effy (ca. 15 år) är verkligen so hot, jag övervägde att återskapa min navelpiercing (ja återskapa i bemärkelsen töja ut det igenvuxna hålet med en säkerhetsnål eller dylikt) bara för att hennes var så snygg. Jag kommer verkligen aldrig över det där. Hur mycket de än pundar och knullar runt och beter sig allmänt omoget kommer min rebelliska still-fourteen-sida alltid avundas dem. Jag känner att sorg kan vara vackert.

Nostalgi (grekiska nostos, hem, och algos, sjuka) betyder längtan efter ett ofta idealiserat förflutet.

Detta fick mig att längta tillbaka till första halvåret av 2006. Det var verkligen en otrolig tid. Jag var så mycket mer 14 än jag är nu, men jag hade ett otroligt mycket mer spännande liv också. Det är så mycket som är annorlunda nu och som kanske aldrig blir likadant. Alltså känner jag mig nostalgisk. Jag tittade på Babel förra veckan där Fredrik Lindström och någon diskuterade nostalgi. Förr i tiden betraktades det tydligen som en sjukdom eftersom soldater blev apatiska av hemlängtan= nostalgi, i själva verket led de kanske av post-traumatiskt stressyndrom istället. I en rysk ordbok från sovjettiden (kanske ännu) beskrevs det som ett sjukligt bakåtsträvande eller öh något liknande. Jag har ibland föraktat nostalgi tror jag men nu när jag blir gammal själv faller jag förstås dit. Om man räknar nostalgi som saknaden som följer av "verkliga eller inbillade separationer" (BPD) , mest verkliga då, är jag typ totally lost. Min obsessarpersonlighet smyger sig fortfarande fram ett antal gånger per dag även om den inte stör på samma sätt. Fast den har börjat anta nya former nu, men det löser sig nog.

För övrigt så ska jag plugga imorgon, sedan ska jag belöna mig med något av alla serieavsnitt jag kommer att ha på min dator. Jag kommer verkligen på mig själv med att hela tiden relatera allting till en viss person. Well, sjukdomsinsikt sägs ju vara bra!
Nädå jag är frisk, my legs are just fine and dandy (vad jag vet.)

Je veux te voir

Haha åh jag känner verkligen att jag är en Emma-wannabe då och då haha, men Yelle är faktiskt fantastiska. Åh deras kläder!! Och musiken också, franska är verkligen snyggaste språket. Ska plugga lite mer tror jag. Det finns dock annat jag behöver plugga så otroligt mycket mer än franska just nu..psykologiarbetet!! Varför blir allting så tråkigt bara för att man måste skriva ner och lämna in? Och framförallt för alla fuckfuckfucking källhänvisningar! Försöker åtminstone trösta mig med att äntligeäntligeäntligen är projektarbetet i det närmsta klart! Bara rapporten kvar då men den förtränger jag, den går bra säger vi.

Dagen har varit lite détester la vie, men ingen idé att tjata om det I guess. Blev däremot leds på Andreas som inte gillade min mat. Hallå höjden av oförskämdhet! Det kommer han få höra resten av livet minsann.

Förutom Yelle och 80talskläderna är min senaste hype Björn Gustafsson! Haha jag vet att jag är efter men han är så otroligt söt har jag upptäckt! Sjukt duktig också. Crap att jag missade parlamentet idag..jaja går väl att ladda ner. Ska kolla om det finns uppe nu men lär väl ta ett tag..Nä what more to say, ingenting. Har sovit sjukt mycket de senaste dagarna men det lär ju vara välbehövt. Ska försöka att klara mig utan alkohol i en månad nu! Drack lite vin idag men fan sen alltså...måste spara pengar plus att det antagligen är mer hälsosamt. I'll work on it.

Bättre än så blev det inte

(Sista partyt på länge kanske, men obsa tröjan..going 80s now!)

(Okej Yelle, är en person, jag visste ju det egentligen! (pga sett videos t.o.m))

Hädelse

Det kom till min kännedom att det visst var en oerhörd hädelse att anse sig värdig att dö på samma sätt som Jesus, frälsaren. Det motverkade lite sitt syfte och jag ber den helige Anden om ursäkt. Samt fadern och sonen.

Idag har jag ungefär tusen saker som jag inte gjorde idag att göra. Måste först orka bege mig till systemet innan jag glömmer bort det (vuxenpoäng! Eller ok inte vuxenpoäng att nämna det) sen msåte jag göra klart mitt projektarbete. Jag hatar word jag förstår ingenting av hur man gör det som jag vill ha det! Det gäller ju övriga livet också förstås.

Jag hoppas att det blir en rolig kväll, jag ska inte säga att jag känner mig värd det för då kanske den gudomliga makten straffar mig för det också. Men är det inte fest idag, vad är det man firar? Hm, inte återuppståndelsen kanske, den är väl senare men typ att han stiger upp till himlen?

Nu kommer pappa om inte Jesus straffar mig kommer han göra det för att mitt rum ser from hell ut (förlåt Jesus) och att jag itne gjort någonting av det jag sagt att jag skulle göra.

Hejdå!

det långa lidandets dag

idag är det långfredag och själva grundtanken med långfredag är ju att den ska vara tråkig. helst ska det inte hända något alls men om det gör det ska det vara tråkigt. man ska dela jesu lidande alltså.

det har gått ganska bra för mig att ha tråkigt. mitt internet fungerar inte längre än en minut i sträck, det var sjukt kallt ute, jag är hungrig jag är trött, jag har ont i magen. det kom nyligen fram i en diskussion att man kanske borde spika upp sig själv på ett kors för att go all the way out men det måste nog avslås som en omöjlig uppgift. går ju bara med ena sidan liksom sen sitter man helt fast om inte annat.

jag känenr att kvällens sysselsättning kommer bli typ...mat och godis och jag kommer tycka oerhört synd om mig själv..det gjorde säkert jesus vad än bibeln säger.

serier

i enlighet med mitt nya serieintresse började jag sent igår kväll att se the wire som jag från flera håll hört ska vara så otroligt bra. det hm, var den säkert men jaa den så att säga väckte inte mitt intresse tillräckligt. istället typ somnade jag och var tvungen att avbryta efter halva (sedan sov jag 10 timmar!) det känns dock lite hemskt att jag inte ens tog mig igenom första avsnittet av en riktig kvalitetsserie, liksom hur politisk korrekt är jag då? så sjukt mainstream så det finns inte!

jag har försökt göra some serious thinking about varför teenage drama serier som skins appealar till mig så mycket mer. jag insåg just att den här meningen inneåller svaret liksom ja "teenage drama" ändå hade jag någonstans högre tankar om mig själv, jag kanske förnekar sanningen.

det är inte så att jag tycker att skins är God's gift to humanity, det ÄR ganska töntigt stundvis plus förutsägbara karaktärer (men vilka karaktärer är inte det?) plus att man blir leds på deras eviga pundande men jaa känslor och relationer aww jag är verkligen en girlie girl på vissa plan. klarar inte av klänning eller långa naglar men relationsdrama ska det vara och inte några jävla kriminalthrillers! haha nämen jag var ju den enda som gillade kriminalserien vi såg på franskan, minns dock inte vad den hette men han som spelade den unga snygga polisen var jävligt sexig. speciellt när han sköt sin hm älskarinnas fd pojkvän 5 cm från hennes ansikte. alla andra hatade den och den hade ju förstås sitt mått av relationer men det var ju inte det som var grejen! franska är ju jävligt sexigt också.

skins däremot är..jao jag vet inte, de är mest så söta! michelle är otroligt söt och ja tony och maxi också. cassie är ju så freakad men ändå gör hon hela serien bara därför.

kanske borde hitta någon ny serie att se...six feet under tog ju slut:/ nämen jag brukar ju aldrig ha tid att se när det inte är lov men man kan ju drömma. ska väl ge the wire ett nytt försök och fungerar inte det så har jag ju hosthost tänkt se andra säsongen av grey's anatomy. första säsongen av south park borde jag också ladda ner.

sammanfattning: jag skulle kunna sitta i mitt rum och se serier hela lovet! (men självklart så är jag fett pepp på party också)

epic fail

okej den där bilden var typ old
inte ens där fick jag vara rebell
måste hitta en ny

skärtorsdag

såg klart dogville i skolan. alltså sista scenerna gör ju filmen, den skulle varit dålig ifall hon inte skjutit ner alla i slutet.

körlektionen gick sådär..alltså nu nu NU ska jag verkligen anstränga mig med det där nu nu..snart.

har suttit i några timmar och läst grundfakta om anorexia nervosa. det är verkligen sjukt hur mycket man kan fundera på en mening så att den säger exakt det man vill att den ska säga. ehum åh nej jag ska aldrig bli forskare, skulle aldrig palla att skriva rapporter alltså! källhänvisnignar är döööden.

såg nyss två avsnitt av skins, alltså på två dagar har jag sett sex avsnitt= alla som finns ute! hur coolt är inte det? jag tar igen mitt förlorade liv med stormsteg! försöker nu att inte ha ångest för att jag inte pluggar men liksom ååh fucking rapporter. jag tycker verkligen att allt jag läser är intressant och jag gillar att...tänka på det, men inte skriva ner det. det blir aldrig lika bra som inuti ens huvud.

i alla fall, sex skinsavsnitt! laddade nyss ner första säsongen av the wire som ju är så hypad, alltså verkligen loves vårat nya snabbare internet och min nya snabbare dator.

åh vad jag är törstig, orkar inte riktigt gå och hämta vatten....har tänkt flera dagar att jag ska klippa naglarna och ta bort mitt avskavna nagellack också men det blir aldrig av...precis som hm det mesta annat kanske

blablabla

förflyttningen av arlprovet made my day! värt att nämnas är även shoppingen, ska fota nån gång när jag orkar. är fett pepp på att gå ut i helgen IGEN haha två månader av konstant helgdrickandejag kommer bli ännu mer ruinerad! men har man fått vanan inne så...hoppas det blir fest när erika kommer.

för övrigt har jag varit relativt duktig idag...utättat rätt många smågrejer som behövde uträttas. pluggat lite, övningskört lite, msåte börja med teorin bara.

ska fråga ut syon imorgon om allt med meritpoäng och kvoter och allt jobbigt. hates att jag verkligen går ut ett bad year!

nu kändes den här dagen dålig helt plötsligt
och jag borde plugga franska

och usch vad tråkigt
blä

24/7

åååh jag döööööööööööööööööööööööööör
eller nä men
fattar inte varför jag alltid nästan hoppas på det värsta bara för att
få drunkna i självömkan och tror att någon gång ska någon belöna mig för mitt lidande
men nähä bara straffar jämt jämt

Drama igen

Ok nu kommer ingen läsa mitt föregående pretentiösa inlägg utan nöja sig med detta korta drama. Well, who cares (oh the depression), vill döda mig själv lite smått. En ny tvångstanke är att jag hela tiden när något går fel, eller ehum en viss grej, måste tänka såhär: Varför tar jag inte livet av mig? Jag borde vilja ta livet av mig! osv...Inte för att jag egentligen vill eller planerar att ta livet av mig men det blir liksom obligatoriskt.

Saknar Fitore också känner jag, hoppas jag kan hälsa på dem i maj, har inte pratat om det riktigt men hoppas.

Tänkte först skriva det här inlägget utan versaler men jag blev visst van tidigare idag, ska därför här förtydliga att detta inte är lika läsvärt som det förra. Men som sagt mer drama---> mer respons. Folk älskar verkligen andras olycka och jaa de flesta bloggar jag läser är just såna dramatjejers.

Fast det här är ändå på riktigt, och det är väl egentligen deras liv också.

Och Pocketful of money är för övrigt än otroligt sorglig låt. I'm Gonna spend it all tonight----> jag kommer att ta livet av mig imorgon. Men det kanske bara är min tolkning. Det är i alla fall den enda text där jag tycker att det är ok att ordet "musik" är med..
take me some place decent
where we meet up with your friends
where the people are pleasant
where the music never ends
är ju so true ändå, vilken lycka, eller frosseri i olycka en evighetslång bussresa med fulladdat batteri i ipoden skulle vara. Minus meet up with your friends parten då.
Annars hatar jag alla låtar och dikter som använder sig av ord som song, music osv. Det är bara fult och töntigt.

Dagens betraktelser (och gårdagens) LÄS HELA!

Åt två tallrikar yoghurt och müsli till frukost! Haha, oh well här ska tänkas positivt.
Notera nu att jag skriver med versaler i början av varje mening vilket ger en föraning om att det här kommer att bli ett mycket långt inlägg men åtminstone försöker jag underlätta för mina ack så få läsare. (Jag känner även att min prepositionsdyslexi gör sig påmind; det här är verkligen ett stort problem nowadays! Heter det början av eller början på varje mening t.ex.?)

Iallafall, det är lite tråkigt att jag nu kommer att skriva ett så långt och fantastiskt inlägg och ingen kommer orka läsa! Det är lite trist då jag, som ni vet, är the true attentionwhore. Jag tänker att egentligen vore det nog strategiskt bättre att skriva ungefär:

"Jag försöker varje dag men det är så svårt, jag misslyckas med allt jag gör. Det blir aldrig bra det enda jag tänker på är att skära mig...Jag vet att det är fel men jag kan inte stå emot"

Gjorde det till ett nytt stycke för att folk skulle se det och uppmärksamma min blogg, haha. Men alltså, om hela inlägget bestod av liknande fraser som föregående stycke lovar jag nästan att jag skulle få 10 kommentarer i stil med:

Kämpa vännen! Finns alltid här för dig<3

Det vore ju lite trevligt kanske men det skulle också leda till att en annan målgrupp än ja, den som nu föregående stycke riktade sig till, istället böjar hata mig. Och visst, att bli hatad av somliga är ju verkligen drama men jag är lite för feg. (För övrigt vill jag inte skära och tänker inte på det varje dag, men det är ju en helt annan sak, vem är helt ärlig på bloggen? Utom jag förstås, haha.)

Jag känner att jag istället borde skriva en krönika i en tidning eller liknande då skulle verkligen fler få ta del av mina betraktelser (nog för att jag sällan orkar läsa en hel krönika i en tidning, läser inte tidningar bara bloggar, men anyways.) Detta leder mig in på min senaste hype: Anna Hörnell som skriver krönikor och recensioner i Norrbottens Kuriren. Alltså seriöst, fett imponerande! En söt 15-årig poptjej som för övrigt har världens otroligaste gula jacka och vars senaste recension av Petters spelning igår (haha) blev största artikeln på den hm ynka sida som ämnar beskriva Luleås nöjesliv. Sjukt bra för att vara 15 skriver hon, måste jag säga. (Hon går på min skola, hehe statuuus.)

Jag ska snart fortsätta med min egen recension av gårdagen men först till dagens betraktelse: Jag har börjat säga fitta oroväckande ofta! Alltså typ...fittäckligt, fittlärare (heh), fittliv (dubbel heh) osv. Det känns verkligen ofeministiskt och det måste jag ju skämmas lite för. Jag har funderat på att säga kuk istället, men det är liksom så fult! Nog för att fitta också är ett ganska fult ord ehm men inte lika fult som kuk. Heter det inte typ vitta eller nåt på finska? Det är kanske lite mer kamouflerande, nån som kan finska här? Oh well (igen) jag rättfärdigar mig med att det faktiskt är mycket mer ok för mig att säga fitta än kuk. Liksom det är bara svarta som får säga niggah inte vita! Man får driva hur mycket som helst med sin egen "ras" men nåde den som förolämpar någon annans!
Jaja det var i alla fall dagens intressanta betraktelse. (Jag har även lite styckeindelningssdyslexi, jag vet att man inte får byta rad för att så att säga ge lite luft när något halvnytt börjar, man måste isåfall göra nytt stycke. Men det känns som ett för stort steg, de hänger ju ändå ihop? Jag kanske skulle sätta en ny trend.)

Nu över till gårdagen:

Jag försökte för en gångs skull ta mig ut på kvällstid och göra något ungdomligt och givande. Alltså blev det Luleås, one time only, inomhus festival där Adam Tensta var dragplåstret. Jag och Andreas ( speaking silence) begav oss dit egentligen bara för att se Firefox AK och kanske lite Ceasars. 200 kronor svider lite hårt men man måste ju stötta Luleås ungdomssatsningar plus kuna hävda att man är hipp och går på alternativa spelningar (Firefox AK då).
I alla fall tog vi kvart över sju bussen in för att hinna till "boksläppet" där bl.a. två av mina klasskompisar berättade om sina noveller som de fått publicerade genom en ungdomstävling (i vilken jag inte tänker berätta att jag ställde upp och så att säga förlorade.) Söta Parinya vann ju hela grejen och fick 5000 laxar (heh) men henne känner jag ju förstås inte.
Publiken var aningen få i antal men jag gjorde åtminstone min insats. Sedan hade vi bara ca 3 timmar kvar att vänta på Firefox. Det var 3 väldigt långa timmar. Vi upptäckte att vi låg några år över genomsnittsåldern och det kändes ju nästan lite tragiskt. Nog för att 15åriga poptjejer och småhiphopare är söta men vi saknade den där "coola och alternativa" stämningen bestående av..23-åringar som dricker rödvin och klär sig i naturfärger. Jag tror att procentfördelning var ungefär såhär: 45% popare, 20 % 11-16-åriga hiphopare, 10% metalkillar och tjejer i svarta kläder 15 % mainstream tonåringar som kände att det här är det enda på åratal som kommer hända i Luleå 2,5 % 30+ av randomanledning, 2,5% 20-25-åringar som dricker rödvin och klär sig i naturfärger, 2,5% funktionärer/tidningsreportrar, 2,5% ospecificerade. Med reservation för eventuella avvikelser. Andreas och jag bestod möjligen av ca 0,5 % tillsammans då det inte tycktes vara mer än 400 besökare. Men jag kan ha fel.

Efter boksläppet gjorde vi en snabbvisit på Petters spelning men den kändes inte så övertygande (ca 20 st hiphopare plus random11-åringar framför scenen). Sedan hittade vi någon singer/songwriter med stundtals mycket ehum fyllig röst som jag tyckte var bra (förutom hennes mellansnack som förstörde stämningen och fick henne att framstå som en ytterst odjup människa.) Sista låten på svenska blev dock lite too much sentimental.

Sedan gick vi omkring, såg en som jag tyckte, smått otrolig konstutställning med nakna män och kvinnor utlädda till något helgon, moder theresa kanske? eller holy mary, jag är inte så insatt i katolicism. Gick runt och jag hittade ett otroligt halsband som jag SÅ ville ha, synd att jag inte gick med en pojkvän som kunde köpa det åt mig. Det var i alla fall ett halsband med en legogubbe som berlock. Jag gillade den som var lackerad i rosa. Var dock tvungen att skiljas från min nya kärlek.

Vi gick runt, gick runt, gick runt sedan såg vi delar av Adam Tenstas spelning. Jag försökte förgäves få en bra bild men det enda som hamnade i fokus var någons uppsträcka händer. Det var ju förstås kanske ett catch av största delen av publikens tecken på uppskattning, vad jag kunde se.

Efter det, vi gick lite tidigare, såg vi de första låtarna med Ceasar och jag tyckte de var rätt bra men tyvärr gick vi, alldeles för tidigt, för att hinna få bra platser till Friefox spelningen, vilket visade sig vara helt onödigt. Fram till att första låten stod ungefär 4 personer framför scenen. Vi var två av dem. Fick ju i alla fall bästa platsen rakt under Firefox och hon är verkligen söt. Alla killars dröm skulle jag tro: Alternativa,smala, blyga charmiga tjejen i någon slags tyllkjol som skulle likna en eldfluga (enligt min tolkning.) Jag funderade på om jag hade velat vara tillsammans med henne men insåg vid närmare tanke att vi skulle vara för lika (inte för att skryta haha) men liksom näee men blyga människor på det sättet är ehum inte min grej tror jag. Attraheras mest av de som är dominanta och varannan gång förskjuter en för att sedan be en komma tillbaka (as somliga know.) Men hennes hehe doa som man förr i tiden skulle kalla det, som också spelade synt osv, var nog mer i min smak. Typ bystiga tjejen i 20-talskläder plus frisyr med ett typ växlande välilligt och drygt leende. Nu är jag ju inte helt homosexuell men kanske lite smyg.




























Men, tyvärr hade jag inte lyssnat alls på nya skivan, men hon sjöng så fint så! Älskade när Madame, Madame kom och What's that sound som var sista låten,(inte riktigt stämning för extranummer.) Kunde i allafall texten till dem. Tyckte lite synd om henne som kom hela vägen hit för att spela för ca. 20-pers, typ premiär på turnén eller vad hon sa, men men det var fint för oss i alla fall. Självklart sålde hon en fantastisk t-shirt som jag så gärna ville ha! Hatar att inte ha pengar, funderar på att prostituera mig, som Elin skulle ha sagt, men nä.

Sedan gick vi och gick och gick och satt i trappan igen och sedan såg vi Pacific. Deras spelning var mycket kort med massa rök och jag hade aldrig hört dem förr men det var rätt soft musik. Väldigt fina bilder som flashade förbi på en skärm. Till sist hämtade vi ut kläderna (wihi gratis garderob!) och jag frågade vakterna om jag kunde få en reklamaffisch med Firefox och det fick jag! Jippie alltid något! Efter det gick vi ut i den hemska kylan, Andreas hämtade ut pengar= jag fick pengar. Där träffade vi Karin från min gamla kyrkokör som hade varit mammaledig och nu var arbetslös. Hon var söt.
Och så ettbussen hem, lite tid på msn och sova! Somnade efter tre men ja ändå, gick upp klockan 11 pigg! Sammantaget var nog kvällen värd sina 200 kr, trotsallt. Om inte annat för att det gav mig upplägg för detta fina inlägg, att jag kan skryta med att jag sett Firefox och för att jag fick en affisch.

So long!

hatarhatarhatar

hatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatarhatar etc.etc.etc.

hädanefter vill jag aldrig äta annat än yoghurt

fan


allt annat är ju bra

jag vill inget hellre än att vara "frisk"
seriöst

drama personality disorder

igen
jag känner att det är någonting som saknas
ändå känner jag att jag borde nöja mig
alltid liksom slits med att välja att må bra och att må dåligt
det är alltid mycket lättare att må dåligt men det är sjukt ineffektivt
man får aldrig flowet men som också sagt är jag livrädd för att typ man får inte ha det för bra
lyckas ett måste något annat misslyckas, man måste alltid offra, man får aldrig ha ett perfekt liv
det handlar alltid om val man måste välja bort
det är ju typ aldrig så i praktiken alltid flowet eller så är allt jävligt
men jag kan aldrig lära mig att sluta vara rädd
kanske någon straffar mig in the end och så får jag aldrig någonting som är bra
undrar varför jag skriver det här på bloggen. attentionwhore igen då men
jag vet inte seriöst åh det är så mycket jag vill ha
verkligen

det jag vill ha haha är bland annat nya kläder (för att återgå till ett eventuellt mer passande bloggämne) jag har faktiskt pengar, snart men funderar på att gå på luleå-festivalen på fredag
man måste ju göra saker liksom, firefox AK live är ju inte det sämst plus att man borde stötta att det äntligen händer något i luleå-tråkstaden. jobbigt att vara solidarisk men man kanske får igen det tids nog, (den psykologiska egoismen som verkligen borde straffa sig in the end...t.o.m att ens tro på den)

något annat jag känner är att jag börjar få ett ohälsosamt beroende av last fm. eller inget beroende egentligen (jag är har ju enligt mig eller mina försvarsmekanismer ingen beroendepersonlighet) utan mer ett förhållande ja (varför skrev jag inte det från början? det känns ju ändå relativt aktuellt nowadays, freudiansk felsägning/skrivning om inte annat.)
alltså tillbaka till ämnet: jag måste verkligen lyssna på musik vid datorn och självklart alternativ och varierat musik. jag kan sitta och beundra scrobblingen på min profilsida ibland och tänka att åh vad folk tycker att jag är cool nu. skulel förstås behöva en coolare visningsbild som inte är så posig. i och med det här inlägget dog docka hela min coolhet förstås, men jag inbillar mig att det är häftigt att erkänna hur töntig man är. då har man liksom blivit mogen och kommit ur fjortonårsfasen! i och för sig så är ju trots allt det jag bekänner verkligen en demonstration av mitt fjortonårs syndrom. det är alltid lite coolare att prata om sina töntiga egenskaper i imperfekt.

men alltså egentligen är det nog väldigt få som ens läser mina inlägg så det spelar inte så stor roll. men ändå tänk om någon viktig person läser! jag slutar verkligen aldrig att obsessa men ja, det tillhör min personlighet. om jag inte har en beroendepersonlighet har jag definitivt en drama personality disorder som emma sa (och ja det är standard att nämna emma i varje inlägg trots att hon aldrig nämner mig och ehm det är absolut inte för att jag inte har några andra vänner hehe. hehe är evil som EMMA sa. men jag är ju också evil woman har andreas och jag slagit fast, ah verkligen en bekräftelse på att jag åtminstone her ehm en annan vän än emma.)

halva inlägget bestod typ av parenteser men halva mitt liv känns ibland som en parentes. åtmisntone hälften av det jag säger. helt onödigt, men självklart hör väl det också till min drama personality disorder. alltid göra stort av smått!

godnatt ska for real sova nu. såsom jag alltid avslutar mina inlägg. jag känner verkligen att jag börjar få grepp om min personlighet! och det är väl bra om inte annat.

(parentes igen. om jag får pengar måste jag verkligen köpa en röd ipod (stötta kampanden mot aids eller vad det är, dubbel parentes nu) 8 gb med ett otroligt snyggt men dyrt (239 kr) fodral).

(pengar alltså! åh vilken moneyslut jag är. jag är verkligen oetiskt också. säkert därför jag fick vg+ på etikprovet! f*ttlärare eller ehum f'*tt jag (använder man stjärnor är det inte lika brutalt.) dubbel godnatt nu.)

beroendepersonlighet

lyckades rätt bra med historian måste jag säga. kan alltså allt om japansk, kinesisk och rysk imperialsim under 1800-talet. plus en massa om suezkrisen och sexdagarskrisen. eller heh lite, typ fett komplicerat att sätta sig in i märkte jag. oh well,
i övrigt har veckan tagit vid där den förra slutade. fattar inte hur man kan ha ångest för ingenting? det känns så: depression, hallå jag är inte deprimerad! jaja finns väl alltid någonting men liksom eeh det är farligt att ha för lite att göra.

min dator har bestämt sig för att vägra u torrent och vuze, jag hatar den lite. fick i alla fall hem southpark, måste bara ta mig tid att se. msn beroendet är svårt att bryta. jag har funderar på det där ibland, om jag har en beroendepersonlighet eller inte? jag känner mig rätt independent som att jag kan sluta med allt bara jag vill, men kanske inte är så....fast det beror ju på vilka beroenden förstås, de materiella är ju alltid minst.

är för övrigt sjukt leds på en person men jag borde nog sluta vara leds och börja acceptera! sluta obsessa också för den delen (nä nu känner jag att jag håller på att bli hjärntvättad av emmas dbt måste jobba vidare på min independence där.)

projektarbetet går som vanligt fucked, känner för att typ...ge upp? hade velat ge ut en bok med bilder på mina vänner istället. hade nog blivit mycket bättre. fast kanske lite svårt att få mvg av bilder som andra tagit ehe.

helgens issues har ju ändå löst sig väldigt smidigt måste jag säga. de som var möjliga att lösa vill säga. kärnan är still the pain.

nämen liksom ibland undrar jag om man ska begrava sig i typ japanska imperialismen för alltid och glädjas när man känenr sig smart och kommer på någon sannolik eller osannolik koppling med typ- något som händer idag och får mvg. liksom det kanske räcker, det tyckte jag hela hösten. nu är det som att det inte gör det längre. jag undrar om det är bra eller dåligt.

verkligen, vilket ehum tänkvärt inlägg det här blev (förutom att halva bestod av skoltjat). men nästan ingen ironi ens! dock ganska lame, men men man kan inte få allt tyvärr, (bördan att bära alltid något som måste offras något man måste straffas för osv.)

alltså nu blev texten störd tror jag. bara för att jag skulle posta förra veckans catch of depression. vilken förstås inte är någon depression utan ett obligatoriskt meltdown.

wait, they don't love you like i live you
alltid älskar man mest ju
eller

dramaqueen

alltså gaaah, ångest ändå. två dagar i rad, hates my body.
ska verkligen plugga idag alltså SKA verkligen. börjar med historian är det tänkt. liksom jag gillar historia, det jag ska göra är inte jobbigt det är typ itnressant, varför är det då så jobbigt att börja? don't get it. alltså ååh vill inte att det här ska bli en hatvecka som den förra.

har inte så mycket annat att tillägga. jo jag är fett pepp på att köpa nya glasögon, alltså haha det är så kul coh snyggt, men så jävla oskönt haha. skulle nog aldrig orka ha, liksom ivägen jämt, man känner sig typ...instängd. väldigt synd tycker jag...men men man kan ju alltid köpa fast man inte använder sen:p

ska försöka se southpark idag också, men först plugga. alltås gaah mitt liv är not so fun för tillfället, det skulle kunna vara det men är inte, vilket suger.

mitt försök att vara mogen istället för drama queen tycks inte fungera. lika bra att ge upp känner jag..åh jag vill skrika!! men näe liksom bara anestesia dolorosa.

ny vecka

ok förra veckan var fucked, helgen var ännu mer fucked. kan inte bli värre nu...eller kanske, tycks ju alltid kunna bli värre, men men man ska se livet från den ljusa sidan osv. tänka positivt.

just nu är jag mest irriterad på att jag har sjukt ont i magen, tänkte sova för en halvtimme sen men blev inte så. åt mat och fick ont i magen istället. too bad alltså. missade halva filmen (ensamble c'est tout) pga trötthet men lyckas väl inte åtärda problemet på ett tag tycks det som. well är ju ledig imorgon så otroooooooligt skönt. mina föräldrar pratar om att min bror som går till skolan på friluftsdagen har ett samvete till skillnad från mig. hm jag funderar på hur mycket en friluftsdag har med samvete att göra.

är i desperat behov av ny musik. känner mig ocool som nöter gammalt, plus att det är tråkigt då. behöver lite fin deppmusik om mitt liv ska fortsätta som det gjort på senaste tiden. förhoppningsvis gör det inte det, men deppmusik är alltid bra, den har många dimensioner.

6

livet hatar nu officiellt mig också

dag 3

jag hatar mitt liv

hejdå

dag 2

gaaah alltså idag tar jag mig rätt till drama. den här dagen har varit ganska så värdelös: somnade lite halvt på alla lektioner, går skit med allt pluggande, orkade inte övningsköra bara deppar gör inget nyttigt! oh crap. känner för att äta 100 kg choklad men äter ett plommon istället. åh depressionen idag känner jag. lalala imorgon ny dag nya möjligheter. kanske borde sova.

åh nu komer jag på det: betapet!! distracts you from all your problems

dag 1

det här är alltså den första dagen av mitt nya liv, heh mittnya bloggliv då men nuförtiden verkar ju bloggen jämställas med föregående. tänkte att jag ska skriva med versaler i början av varje mening men skippade det. versaler är fula. well well, de kanske dyker upp här nån gång trots allt. ska ju börja mitt nya mogna (blogg)liv nu.

jag känner att jag ändå förtjänar ett litet poäng eller nåt pga hur otroligt effektiv jag ändå känner att jag har varit idag!

- var vaken hela natten och fixade med projektarbetet, somnade åtta på morgonen, gick upp halv tolv
- skrev klart cv! ska bara fota en bild imorgon
- skrev klart filmanalysen i engelskan!
- skrev klart loggboken till projektarbetet!
- fortsatte att fundera på projektarbetet
- ringt vc
- lämnat cv på coop
- övningskört lite grand

är det inte fantastiskt så säg? man ska ju glädja sig åt det lilla.
fick ett litet meltdown här ikväll men nu känner jag mest att min rygg gör ont pga för mycket stillasittande vid datorn. känner att en mer ergonomisk stol skulle sitta fint, eller hm kanske snarare en mer ergonomisk sittställning. eller kanske lite motion.

lovet har ju soms agt varit underbart och nu känns det grymt hårt att tvinga sig upp halv sju imorgon och gå till skolaaaan, nämen det löser sig. jag accepterar och jobbar på den positiva inställningen. herregud så mogen jag blivit över natten!

igår anlände äntligen 90sbilderna till mina mottagna filer. åh stockholm alltså. och 90talet, vilken nostalgi. kan man inte tolka det som lite moget när man nu småler och uppskattar sin barndom? definitvt en äkta fjortonåring skulle bara skämmas.
nej jag har verkligen blivit mogen nu alltså.

blogspot!

ta-daaah! gjorde slag i saken och har nu en blogspot! denna kan omöjligt suga lika mycket som blogg.se.

ska plugga nu
laterzz