De nada

Letade efter en särskild bild men hittade den inte, fast det kanske var den här i alla fall. Haha, hårposen var ju lite lik den i inlägget för ett tag sedan. Här hade jag försökt klippa bort lockarna dock Var mest emo-känslan jag ville ha här men ja, funderar nästan på att titta på deppvideor på youtube men njaa.

Ska sluta tjata om att ingen kommenterar min blogg, men still you know what you've gotta do!!

Alltså jag blev verkligen glad när Andreas sa att jag var en av de gladaste personarna han kände, förut skulle jag inte blivit nu men förtillfället känner jag som att jag failar min nyvunna image. Börjar tänka på en Placebo låt som handlar om bipolar och borderline, kasnke skulle ladda hem nåt album av placebo, depp for sure. Jaja säger jag bara, jajajajajaja. Det är som det är.

Dios mío

Blev visst värsta dramat igår bara för att jag var emo. Jag känner att jag failade min image av att vara glad jämt vilket känns hårt. Man ska sluta när man är på topp sägs det men nä, hade bara ett litet breakdown ska vara back on track snart. Monthly eller heh weekly depression bara osv. Alla vet ju ändå att jag klagar jämt så var väl inte så mycket av en nyhet ändå. Jag har faktiskt annat än i-landsproblem! hävdar jag.

För övrigt är jag rätt sur över att spanskan känns som ett oöverstigligt projekt, wtf jag vet att min högstadieskola sög men liksom att vi inte ens läst allt man ska kunna i steg 1 då det förväntas att man lsät både steg 1 och 2?? Jag fick ändå MVG (förstås, hah) även om jag tillsammans med resten av klassen hatade det i nian. Pluggade inget och gled bara på mina insatser i sjuan och åttan, payback time nu!

Men igår var jag ju riktigt duktigt, alltså sammanlagt 3,5 timmars lyssnade jag på spansk ordbok! Lärde mig typ, endast det jag hunnit glömma bort heh, men ändå en början. Nästan klar med ordbokens steg 1 i alla fall!

Idag ska jag tona mitt hår OMGOMG, taiga heter färgen, det låter exotiskt och fint, även om underrubriken är "ljus guldbrun", men det låter också rätt fint ändå. Funderar på att ta mig till systemet, det var lite av min plan först för gårdagen men den blev förskjuten till idag. Pues, det lär inte bli något supande ikväll så kan lika gärna ta det på måndag. Hade tänkt köpa ett linne till min genomskinliga tröja men men, får låta bli att ha den på måndag då. Alltså vilket ointressant inlägg, jaja.

Tänkte skriva några spanska meningar men insåg att de skulle bli rätt så fett inkorrekta så jag skippar det. Laddade slutligen ner Volver igår och såg den för tredje gången, kan inte hjälpa att den är bra och att hm pienso que una persona tiene el coerpo ideal, perfekt att se när man hatar sitt liv osv.

Pues, voy a desayunar ahora. Escribo más tarde.

Chao.

Escucha

Idag var det varmt. Gick på promenad i över 2 timmar och lyssnade på: Learn spanish, steg 1. Fuck vad jag glömt mycket ändå, men ska väl träna. Kommer bli sjukt svårt att tenta steg 4. Borde plugga hela sommaren.

För övrigt hatar jag den här kvällen. Orkar inte göra något allra minst umgås med någon, liksom nä vill inte skriva det här.

Tänkte se serier men tog ett år innan jag kunde bestämma vad jag skulle se, The Wire var tråkigt, O.C var tråkigt, såg ett avsnitt av L Word men det var också tråkigt. Laddar hem några filmer av Almodóvar nu, vill se volver igen men hittar inte den med subs. Kanske går att ladda hem subs från nån annan sida men...orkar inte.

El perro del mar är rätt bra ändå. Alltid något, litet. Jag vill bara att livet ska vara så bra som det skulle kunna vara. Things could be different but they're not och jag tänker inte acceptera det, det går bara inte. Jag bara väntar på att allt ska gå över och försöker tänka på något annat under tiden.

Måste ha sett för mycket på Grey's anatomy, därför jag alltid har så töntiga avslut på alla inlägg. Jag saknar Grey's ändå, jättejobbigt att vänta till hösten på nya avsnitt ju. Hejdå.

Melancolia

Vad dumma alla är som inte kommenterar!!

Jag har upptäckt att när skolan är slut har man inget att göra!! Mna har längtat så mycket och sen när man inte har några läxor får man panik och frågar sig vad man ska göra av sin tid och sitt liv. Jag har visserligen några saker jag skulle kunna göra: se the wire som alla tjatar om men som jag känner på mig kommer vara tråkig (inga läkare inget emotional drama), plugga spanska visa bok eller ljudbok, plugga teori/göra teoritester. Men när man inte måste göra det just nu, så orkar man inte.

Appropå spanskan ja, nästan bestämt mig nu för att göra en prövning på spanska steg 4. Helt läskigt egentligen då jag inte ens läst steg 3 än och inte hinner läsa klart det innan jag ska börja med prövningen på steg 4!! Men vad gör man inte för meritpoäng? Språk är ändå roligare än matte C. Måste börja plugga i sommar i alla fall känner jag, åh jag längtar till skolan! Haha nämen det blir skönt att vara ledig, ska bara ta mig för något och får ju förhoppningsvis jobb vilket ger sysselsättning och pengar, brabra.

Ska väl göra något kanske då, vill ha isglass men finns inte!! Åh, dagens i-landsproblem. Känner att jag ahr massa att fixa till studenten dock, åh vad dyrt det kommer bli: champagne och sprit och strumpbyxor och inträde överallt och nattbuss osv. Jobbigt, men kul förhoppnignsvis, känns lite ovisst vad som kommer att hända men det löser sig.

Everything will be okay, hoppas jag på.

MEH

Tydligen ingen som läser min blogg! All denna möda förgäves alltså (och ändå fortsätter jag). Det ska ju trots allt vara effektivt att "skriva av sig" har jag hört.

Jag inser nu att jag sovit ca 7,5 timmar på 2 nätter, eller jag känner det, faktiskt. Ovanligt grinig eller något. Helt sick att ligga vaken typ 4 timmar igår, var lite för hyper för att sova. Lsäte typ om samma sida i 1984 tre gånger innan jag gav upp och fortsatta att tänka på andra saker. Tänkte lite för mycket och försökte sova lite för lite dock, men jag var för...glad för att sova!

Är lite mer grinig idag däremot, menhar ändå haft en rätt bra dag. Mötet med SYON gick braa och tror det blir ett rätt bra år även om jag typ kommer läsa med 91:or, haha. Dock smått livrädd för Engelska C men, men man msåte ju försöka. Ska inte prata mer om skolan direkt för nu är det sluuuut for now, inga läxor kvar, alla betyg satta!! Jag känner att jag went rebel idag när jag bojkottade sista franskaprovet, ok frågade läraren om jag fick först haha men ändå. Missade ju en chans att imponera bara för att jag var lat!! Epic fail för min inre plugghäst och attentioncraver.

Mina ögon börjar vänja sig lite smått vid att ha färgade linser och jag älskar att ha bruna ögon ändå! Varför kunde jag inte födas med det? Passar mycket bättre ju, blått är trist. Är ändå fett pepp på att köpa glasögon haha, som vanligt. Kommer väl adlrig använda det...men det är kul, kul att shoppa och det är faktiskt fint. Jävligt oskönt bara.

Alltså trist inlägg det här, känner att min hjärna är lite smått död. Har ätit sjukt mycket hela dagen för att typ hålla mig vaken genom sockerkickar kanske. Borde sova.

Bra dag ändå, mötet med SYON blev bra, hösten blir nog bra, anställnignsintervjun gick helt OK, wiii, men kan ju hoppas och TRO PÅ SITT HAPPY ENDING, det ska bli mitt nya mantra. Klyschig som jag blivit på gamla dagar, laddar t.om. hem O.C, mina vänner kommer snart inte våga umgås med mig längre.

HIGH ON LIFE

NU kära läsare, ska jag för en gångs skull inte skriva ett klagande inlägg, under ett hypomaniskt hyllande av livet!

Just nu typ hetsar i mig yoghurt bara för att jag är så stressad och hyper över att mitt liv känns underbart just nu. Kan ju för att demonstrera min energi nämna att jag t.om. lekt stavningstävling med min 10-åriga lillebror- stärker familjerelationen vilket ju känns otroligt vuxet och dessutom är något jag vill. Försöker strunta att min mage är fucked, liksom det blir bra imorgon, amen.

Inte för att skryta LOL (nej det är inte ute att skriva LOL), men loves studenten nu och mina betyg! Men jag har jobbat hårt för dem så känner ändå att jag titulera mig working class hero. Nog för att working class hero akademisk inriktning aldrig kommer att accepteras i Sverige-avundsjuka jantelagslandet där industriarbetare och eventuellt underbetalda undersköterskor (dock mindre uppskattat bara för att det är ett "kvinnoyrke" tycks ha patent på den fina beteckningen. Nåväl, tänker ändå vara stolt över mitt slit och stå för att jag föraktar det trista Sverige, är för ett multikulturellt samhälle (andra länder är inte lika ofta drabbade av missunsamhetssyndromet) och inte vara en total USAhatare (elitismen) pga att jag influerats av min fantastiska historielärare, som dock hävdar att svenska ungdomars största problem är att det serveras fisk i matsalen en gång i veckan vilket är totalt felaktigt då alla nya rapporter visar på motsatsen, men det är ju såklart alltid bra att vara kritisk till ny information!

Jag känner att det här inlägget visar att jag mer och mer tar efter Emmas utveckling till fucking queen of everything and proud of it. Som alltid är jag lite av en wannabe men jag känner ändå lite improvement in life! Dock har ju Emma blivit trist och umgås endast med "T." (och eventuellt sina "äldre vänner" vars status jag inte riktigt känner att jag nått upp till än) men jag ska vinna tillbaka henne in the end då hon slutat vara en nyförälskad toffel. Men so far, jag unnar henne det, jag tänker inte falla offer för den svenska avundsjukan (åtminstone jobba på att dölja det väl).

Pga Emmas delvisa "diss" är det ju bra att jag börjat umgså med Andreas och Filip, och nu i sommar ska jag ju avsätta mer tid till mina vänner har jag lovat. Nu när jag klarat av skolan så fantastiskt bra:D

Hade tänkt skriva mer men känner att tröttheten börjar överfalla mig, ahha hypomanin går över! Nämen jag ska övertala min läkare att avskriva bipolär 2 diagnosen. Värsta debatten nu om att bipolär "light" överdiagnoseras och jag håller nog med. Dock suger "botemedlet" mot det hela, men så blir det väl alltid när inkopetenta journalister för expressen vill ha scoop och tvingar sjukvården (som för övrigt suger) att presentera enkla lösningar för att inte förlora det lilla förtroende de har kvar. Plus jag vet att ni älskar mina emo dramaqueeninlägg (emogirl plus rippar Emmas otrolighet).

Well, tänkte skriva mer men orkar inte, Gabys utseendefixerade tjat tog lite energi även om jag såklart tolkade det som en egoboost att jag har sådana fantastiska psykologtalanger. Dock hävdar jag att hon är en svår klient men jag ska work on that too!

Men work om sova 8 timmar nu, har fortfarande chansen....men kanske skulle plugga lite franska först. Funderar ändå på att go rebel och bojkotta franskaprovet imorgon pga att betygen redan är satta men det återstår att se hur mycket development jag gjort på det området. Dock (alltså jag missbrukar ordet dock) leder plugga till kunskap och allmänbildning vilket är fett värt och gör att man kommer någonstans i världen. Får se hur det blir alltså.

Avslutningsvis: Undrar hur många som egentligen läser min blogg? Självklart vill jag att så många ska göra det fast ändå lite scary att kanske typ...känsliga personer ska göra det och skratta åt hur lame och fjortis jag är. Men typ....kan inte alla som läser kommentera för en gångs skull?? Bekräftelsen still!!

För övrigt: Har köpt lite ljusare toning än förra gången men törs nog inte klippa lugg än pga att jag alltid ångrar mig och blir deprimerad. Försöker lära mig av mina misstag. Har även upptäckt att SMK är otroliga och det är ju ltie synd att de typ spelat på alla festivaler jag varit på och jag har alltid missat det, jaja det ska ju visst vara väldigt våldsam och jobbig publik på spelningarna, tröstar mig med det.

Godnatt nu.

Happy endings

Livet är otroligt weird. Jag kom på idag hur klyschig jag blivit på sista tiden, men det är nästan så att jag känner mig rising above för att jag lite smått slutat förakta klyschighet. Det känns oerhört moget att erkänna att de flesta klyschor är delvis sanna och att inte klassificera alla som tror på klyschor som ointelligenta idioter.

Jag känner att det ligger lite i tiden att fundera över att man måste ha något att tro på, religion, framtidsplaner whatever och just happy endings är ytterligare en sådan grej. Vad fan, man måste tro på happy endings annars skulle man ju inte känna någon mening med nåt. Man måste ju tro att när man straffats tillräckligt för sitt lidande ska man äntligen få sin belöning och det är därför man inte ger upp. Överlevnadsinstinkten, evolutionen. Alltså kan religion vara en del av evolutionen, för att dra upp den diskussionen igen.

Själv tänkte jag på Serbien och deras konstiga Kosovomyt men framförallt på Grey's Anatomy och hur otroligt emotional jag tycks bli efter varje dramatiskt avsnitt. Jag har nästan blivit en sådan jag alltid föraktat, ja jag har faktiskt typ blivit det. Det är en ganska spännande insikt jag tror jag insett det först nu. Ändå trivs jag rätt bra med den jag lovat mig själv att aldrig bli och, det är enklare så- överlevnadsinstinkten, evolutionen.

Nog om det.

Det är kul med färgade linser men förbannat oskönt, det är typ nåt skumt format så får ont i ögonen varje gång jag använder dem. Känns ju lagom sugigt med tanke på att det kostade 300 kr och att jag inte precis har råd att köpa nya. Undrar om man kan byta modell? fast knappast gratis. Äh man kanske vänjer sig...ska man vara fin får man lida pin, världens mest hatade ordspråk men också det har blivit sant i dagens samhälle. Men jag försöker fight it in i det sista.

Jag borde sova nu och sluta babbla. Det är inte bra att babbla för mycket har jag insett, men jag har inte kommit så långt än. Men jag väntar fortfarande på mitt happy ending, jag tror fortfarande på det.

PHEW

linserna blev fina men känns lite konstigt.


men håret?? hårakuten hjälp nu!
alla som ger förslag får en överraskning.

Sugar Sugar

Jag minns att det en gång i tiden var någon som jag alltid brukade kalla för Sugar sugar. Jag minns dock inte vem det var men jag skulle gissa att det hände 2006, the golden ages<3

I eftermiddags fick jag den briljanta idén att försätta mig i ett sockerrus med hjälp av två bitar morotskaka för att lyckas uthärda mitt lidande a.k.a pluggande. Idén fungerade dock inte som planerat och istället för rus hamnade jag snarare i en sockerkoma. Duktig som jag var lyckades jag trots illamående plugga en hel del innan jag kände att jag behövde refresha mitt sinne med hjälp av en joggingtur. Det turned out badly, dessvärre och när jag kom tillbaka mådde jag tre gånger så illa vilket resulterade i att jag inte klarade av att plugga alls! Alltså paus. FÖrutom illamående hade jag nu fått en oerhörd ångest över att jag inte fick något gjort och det hela motverkade sitt syfte något fett.

Nu har jag dock vaknat upp ur sockerkoman och känner mig ganska fit for fight igen. Jag ska inte förneka att det underlättar en hel del att mitt arbetsmiljöarbetet i det närmaste är klart!!! Åh så jag har drömt om den här stunden! Ok, jag måste läsa igenom det, korrigera eventuella fel, kolla upp de sista detaljerna men det borde lösa sig smärtfritt. Ångesten har dock inte släppt helt, kanske för att jag inte känner mig helt klar men också för att--- hallå, quality time, kan inte slösa bort tiden nu!! Måste se film, helst dokumentärerna om Serbien vs. Kosovo alternativt åtminstone Grey's anatomy (då tränar man ju i alla fall engelska) eller kanske ta och göra några körkortstester? Åh denna ångest, människan är dömd till ångest, som Sartre och Kirkegaard så. Om inte för att hon är dömd att ta ansvar för sitt eget liv, så för att hon är dömd att ta ansvar för sina egna och andras krav, men det kanske är samma sak.

Mit ARLarbete är i alla fall 8 sidor coh jag måste få MVG annars dör jag, bildligt talat. Emma förstås fick MVG på typ 4, men okeej jag är tönten som skriver 37 sidor långa arbeten och inte har något liv. Emma har ett liv, ibland, då och då, i alla fall. Men jag ska till Sthlm snart och jag kommer ha pengar och allt ska bli underbart har jag bestämt. När nu arbetsmiljön har slutat fördunkla mitt sinne kommer jag att känna mig lätt som en fågel (fin metafor).

Finner inget bättre ord att avsluta med: Fridens!

ARL1201......(Hjälp med iSproggler??)

Jag ska verkligen plugga nu, jag ska verkligen. Bara äta frukost först, eller nä kanske inte. Det är helt sjukt hur mycket ångest jag hade för det här igår, det sög. Det här är liksom det sista jobbiga, nästan, som jag måste plugga. Fuck att jag inte bara kan sätta mig och göra det och chilla sen istället för att gå runt med ständig ångest och inte få något gjort.

Vad mer kan jag säga? (för att förhala tiden) helgen var verkligen tillbaka till tonåren, det kändes lite misslyckat och jag failade min 2008 (efter nyårsdagen)- ett år utan baksmälla. So much för den nyavunna mognaden. I bakfullt tillstånd hittade jag åtminstone ett fint halsband, tror jag, det matchar mitt nagellack om inte annat.

Där är det.

För örigt drömde jag en jätteläskig dröm som jag inte tänker precisera här men jag kan förtälja (åh vilket fint ord) att den inkluderade sjukhusvistelse.

Jag tänkte träna på att gå utomhus i högklackade skor idag men det blåser som fan och känns allmänt omotiverande att ens gå ut, hela dagen är allmänt omotiverande oh fuck. Jag hatar arbetsmiljö och säkerhet, det är sämsta kursen någonsin. Jag hatar att skriva jag hatar skolan, jag hatar livet. Eh...mogen tjej.

De flesta röstade för övrigt på snygg à la prom dress för att imponera på studentskivan men så kommer inte att bli fallet. Jag känner att ååh monki där finns lösningen på mina problem, men ingen prom dress. Det blir i alla fall underbart att åka till Stockholm känner jag, so what I need right now. Bar ARLen som är det mörka molnet på min i övrigt inte allt för svarta himmel.

Laddade för övrigt ner lite ny musik igår: The Jesus and Mary chains, Siouxsies and the banshees, Kings of Leon och....Madonna, haha. Jag hoppas att det leder till trevliga bussresor idag. För övrigt hatar jag att last fm aldrig scrobblar det jag spelar på iPoden när den inte är inkopplad, liksom wtf är det inte det som är grejen med iSproggler?? Hjälp, någon?

Kharma

Min kharma förlorade!! Åh beviset på att världen hatar mig, eller mer liksom...har jag gjort mig impopulär på något sätt? Eller ok, hela min blogg är ett enda jävla gnäll om hur livet misshandlar mig så ja, för den buddistiskt (eller saddistiskt) lagda är nog kharman the one to blame.


Dagens visdom:
Man ska inte försöka springa när det är 25 grader varmt ute. Jag hatar egentligen sommaren! Den är finast när man typ...går till och från bussen och omkring lite på stan. Sen kan det vara mulet så man får sitta inne och se serier.

Jag känner, appropå det, att jag lever med en inre stress. Det kanske bara är så att jag blivit beroende av Grey's anatomy och knappt kan slita mig från det för att sitta på msn ens! Haha, what has happened to me? Jag kommer nog känna ett stort tomrum när jag sett klart alla de ca 20 avsnitt jag har kvar att se. Vad ska jag då göra med mitt liv?

I HATE EVERYTHING

In my dreams

Jag känner verkligen hur alla saknar tilltro till min kharma! Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Oh well..

Det känns lagom normalt att jag drömmer om Grey's anatomy på nätterna. I natt drömde om Izzie och hennes 8.7 miljoner dollar. Hon bar omkring dem i en kylväska, eller man fick turas om att bära, jag tror det var min pappa som bar den ibland. I alla fall bröt några tonårskillar sig in i hennes lägenhet för att stjäla pengarna men Izzie avvärjde dem med kicksparkar. Hon kräktes också i handfatet på toaletten en gång. Sedan hände lite mer och sedan letade pappa igenom hela mitt rum efter knark. Det var en spännande dröm.

Idag har jag lite lagom ångest över att jag borde göra så mycket saker, jag borde 1.) plugga teori 2.) övningsköra 3.) springa 4.) läsa om Jugoslaviens uppgång och fall, helst utomhus i det "fina vädret". Det är verkligen underbart att vi äntligen fått vår, ändå skapar det alltid ångest eftersom man bara måste vara ute då. Jag hatar egentligen att vara utomhus, eh eller nåt. The point is ändå, varför kan man aldrig slappna av och bara vara utan ångest?

Tittade igenom bilderna från balen i 9:an bara för att demonstrera för mamma att jag verkligen var fulaste tjejen och att hon nu borde betala för att jag slipper vara det på studenten också. Det gav mig diverse traumatiska backflash-es som gjorde mig illamående. Högstadiet var verkligen en hemsk tid, jag förstår inte hur man överlevde? Eller ja, jag var väl sämre på att överleva än de flesta men ändå. Vi såg en film på psykologin om en tjej som varit mobbad och jag tänkte hela tiden, varför fick hon inte anorexia eller började skära sig? Hon var en underlig tjej, jag förstår inte hur någon kan låta bli att göra sådant när livet suger, ehe. Nämen mitt liv sög inte på gymnasiet, gymnasiet var så mycket bättre än högstadiet! Ändå var det väl då jag fuckade upp det mest. Jag är verkligen sämst på att överleva alltså. Men jaa, still alive, alltid något. Känns dock inte som en bedrift.

Det är en fluga i mitt rum, på fönsterkarmen, jag borde släppa ut den. Det suger att jag inte kan öppna mina fönster, hela mitt rum, allt suger för tillfället. Nämen, man ska ju tänka positivt. Jag borde träna på det typ. Jag är egentligen inte så olycklig antar jag.

Alltså såhär djupa inlägg ska man inte skriva på bloggen, men jag råkar visst göra det jämt. Jag är verkligen the blogwhore, en modernisering av begreppet attention whore. Still 14 I know, 13-16 års åldern är verkligen den fas jag fastnat i. Upprepningstvånget gör visst att jag aldrig blir äldre, vad gör man för att lösa det, Freud hjälp? Freud hade älskat att analysera min dröm för några nätter sedan men den tänker jag inte berätta här. Någon självbevarelsedrift måste man ju ha. Det vore för övrigt roligt att träffa Freud. Sådana där frågor som går runt brukar ju alltid innehålla frågan, "Vem skulle du helst vilja träffa, död eller levande?" Jag skulle lätt svara Freud där, äntligen har jag kommit fram till det.

Alla klagar på att mina inlägg är för långa så ska väl sluta. Borde pricka av dagens prioriteringslista. Borde så mycket (vilken punchline alltså.)