Dagens betraktelser (och gårdagens) LÄS HELA!

Åt två tallrikar yoghurt och müsli till frukost! Haha, oh well här ska tänkas positivt.
Notera nu att jag skriver med versaler i början av varje mening vilket ger en föraning om att det här kommer att bli ett mycket långt inlägg men åtminstone försöker jag underlätta för mina ack så få läsare. (Jag känner även att min prepositionsdyslexi gör sig påmind; det här är verkligen ett stort problem nowadays! Heter det början av eller början på varje mening t.ex.?)

Iallafall, det är lite tråkigt att jag nu kommer att skriva ett så långt och fantastiskt inlägg och ingen kommer orka läsa! Det är lite trist då jag, som ni vet, är the true attentionwhore. Jag tänker att egentligen vore det nog strategiskt bättre att skriva ungefär:

"Jag försöker varje dag men det är så svårt, jag misslyckas med allt jag gör. Det blir aldrig bra det enda jag tänker på är att skära mig...Jag vet att det är fel men jag kan inte stå emot"

Gjorde det till ett nytt stycke för att folk skulle se det och uppmärksamma min blogg, haha. Men alltså, om hela inlägget bestod av liknande fraser som föregående stycke lovar jag nästan att jag skulle få 10 kommentarer i stil med:

Kämpa vännen! Finns alltid här för dig<3

Det vore ju lite trevligt kanske men det skulle också leda till att en annan målgrupp än ja, den som nu föregående stycke riktade sig till, istället böjar hata mig. Och visst, att bli hatad av somliga är ju verkligen drama men jag är lite för feg. (För övrigt vill jag inte skära och tänker inte på det varje dag, men det är ju en helt annan sak, vem är helt ärlig på bloggen? Utom jag förstås, haha.)

Jag känner att jag istället borde skriva en krönika i en tidning eller liknande då skulle verkligen fler få ta del av mina betraktelser (nog för att jag sällan orkar läsa en hel krönika i en tidning, läser inte tidningar bara bloggar, men anyways.) Detta leder mig in på min senaste hype: Anna Hörnell som skriver krönikor och recensioner i Norrbottens Kuriren. Alltså seriöst, fett imponerande! En söt 15-årig poptjej som för övrigt har världens otroligaste gula jacka och vars senaste recension av Petters spelning igår (haha) blev största artikeln på den hm ynka sida som ämnar beskriva Luleås nöjesliv. Sjukt bra för att vara 15 skriver hon, måste jag säga. (Hon går på min skola, hehe statuuus.)

Jag ska snart fortsätta med min egen recension av gårdagen men först till dagens betraktelse: Jag har börjat säga fitta oroväckande ofta! Alltså typ...fittäckligt, fittlärare (heh), fittliv (dubbel heh) osv. Det känns verkligen ofeministiskt och det måste jag ju skämmas lite för. Jag har funderat på att säga kuk istället, men det är liksom så fult! Nog för att fitta också är ett ganska fult ord ehm men inte lika fult som kuk. Heter det inte typ vitta eller nåt på finska? Det är kanske lite mer kamouflerande, nån som kan finska här? Oh well (igen) jag rättfärdigar mig med att det faktiskt är mycket mer ok för mig att säga fitta än kuk. Liksom det är bara svarta som får säga niggah inte vita! Man får driva hur mycket som helst med sin egen "ras" men nåde den som förolämpar någon annans!
Jaja det var i alla fall dagens intressanta betraktelse. (Jag har även lite styckeindelningssdyslexi, jag vet att man inte får byta rad för att så att säga ge lite luft när något halvnytt börjar, man måste isåfall göra nytt stycke. Men det känns som ett för stort steg, de hänger ju ändå ihop? Jag kanske skulle sätta en ny trend.)

Nu över till gårdagen:

Jag försökte för en gångs skull ta mig ut på kvällstid och göra något ungdomligt och givande. Alltså blev det Luleås, one time only, inomhus festival där Adam Tensta var dragplåstret. Jag och Andreas ( speaking silence) begav oss dit egentligen bara för att se Firefox AK och kanske lite Ceasars. 200 kronor svider lite hårt men man måste ju stötta Luleås ungdomssatsningar plus kuna hävda att man är hipp och går på alternativa spelningar (Firefox AK då).
I alla fall tog vi kvart över sju bussen in för att hinna till "boksläppet" där bl.a. två av mina klasskompisar berättade om sina noveller som de fått publicerade genom en ungdomstävling (i vilken jag inte tänker berätta att jag ställde upp och så att säga förlorade.) Söta Parinya vann ju hela grejen och fick 5000 laxar (heh) men henne känner jag ju förstås inte.
Publiken var aningen få i antal men jag gjorde åtminstone min insats. Sedan hade vi bara ca 3 timmar kvar att vänta på Firefox. Det var 3 väldigt långa timmar. Vi upptäckte att vi låg några år över genomsnittsåldern och det kändes ju nästan lite tragiskt. Nog för att 15åriga poptjejer och småhiphopare är söta men vi saknade den där "coola och alternativa" stämningen bestående av..23-åringar som dricker rödvin och klär sig i naturfärger. Jag tror att procentfördelning var ungefär såhär: 45% popare, 20 % 11-16-åriga hiphopare, 10% metalkillar och tjejer i svarta kläder 15 % mainstream tonåringar som kände att det här är det enda på åratal som kommer hända i Luleå 2,5 % 30+ av randomanledning, 2,5% 20-25-åringar som dricker rödvin och klär sig i naturfärger, 2,5% funktionärer/tidningsreportrar, 2,5% ospecificerade. Med reservation för eventuella avvikelser. Andreas och jag bestod möjligen av ca 0,5 % tillsammans då det inte tycktes vara mer än 400 besökare. Men jag kan ha fel.

Efter boksläppet gjorde vi en snabbvisit på Petters spelning men den kändes inte så övertygande (ca 20 st hiphopare plus random11-åringar framför scenen). Sedan hittade vi någon singer/songwriter med stundtals mycket ehum fyllig röst som jag tyckte var bra (förutom hennes mellansnack som förstörde stämningen och fick henne att framstå som en ytterst odjup människa.) Sista låten på svenska blev dock lite too much sentimental.

Sedan gick vi omkring, såg en som jag tyckte, smått otrolig konstutställning med nakna män och kvinnor utlädda till något helgon, moder theresa kanske? eller holy mary, jag är inte så insatt i katolicism. Gick runt och jag hittade ett otroligt halsband som jag SÅ ville ha, synd att jag inte gick med en pojkvän som kunde köpa det åt mig. Det var i alla fall ett halsband med en legogubbe som berlock. Jag gillade den som var lackerad i rosa. Var dock tvungen att skiljas från min nya kärlek.

Vi gick runt, gick runt, gick runt sedan såg vi delar av Adam Tenstas spelning. Jag försökte förgäves få en bra bild men det enda som hamnade i fokus var någons uppsträcka händer. Det var ju förstås kanske ett catch av största delen av publikens tecken på uppskattning, vad jag kunde se.

Efter det, vi gick lite tidigare, såg vi de första låtarna med Ceasar och jag tyckte de var rätt bra men tyvärr gick vi, alldeles för tidigt, för att hinna få bra platser till Friefox spelningen, vilket visade sig vara helt onödigt. Fram till att första låten stod ungefär 4 personer framför scenen. Vi var två av dem. Fick ju i alla fall bästa platsen rakt under Firefox och hon är verkligen söt. Alla killars dröm skulle jag tro: Alternativa,smala, blyga charmiga tjejen i någon slags tyllkjol som skulle likna en eldfluga (enligt min tolkning.) Jag funderade på om jag hade velat vara tillsammans med henne men insåg vid närmare tanke att vi skulle vara för lika (inte för att skryta haha) men liksom näee men blyga människor på det sättet är ehum inte min grej tror jag. Attraheras mest av de som är dominanta och varannan gång förskjuter en för att sedan be en komma tillbaka (as somliga know.) Men hennes hehe doa som man förr i tiden skulle kalla det, som också spelade synt osv, var nog mer i min smak. Typ bystiga tjejen i 20-talskläder plus frisyr med ett typ växlande välilligt och drygt leende. Nu är jag ju inte helt homosexuell men kanske lite smyg.




























Men, tyvärr hade jag inte lyssnat alls på nya skivan, men hon sjöng så fint så! Älskade när Madame, Madame kom och What's that sound som var sista låten,(inte riktigt stämning för extranummer.) Kunde i allafall texten till dem. Tyckte lite synd om henne som kom hela vägen hit för att spela för ca. 20-pers, typ premiär på turnén eller vad hon sa, men men det var fint för oss i alla fall. Självklart sålde hon en fantastisk t-shirt som jag så gärna ville ha! Hatar att inte ha pengar, funderar på att prostituera mig, som Elin skulle ha sagt, men nä.

Sedan gick vi och gick och gick och satt i trappan igen och sedan såg vi Pacific. Deras spelning var mycket kort med massa rök och jag hade aldrig hört dem förr men det var rätt soft musik. Väldigt fina bilder som flashade förbi på en skärm. Till sist hämtade vi ut kläderna (wihi gratis garderob!) och jag frågade vakterna om jag kunde få en reklamaffisch med Firefox och det fick jag! Jippie alltid något! Efter det gick vi ut i den hemska kylan, Andreas hämtade ut pengar= jag fick pengar. Där träffade vi Karin från min gamla kyrkokör som hade varit mammaledig och nu var arbetslös. Hon var söt.
Och så ettbussen hem, lite tid på msn och sova! Somnade efter tre men ja ändå, gick upp klockan 11 pigg! Sammantaget var nog kvällen värd sina 200 kr, trotsallt. Om inte annat för att det gav mig upplägg för detta fina inlägg, att jag kan skryta med att jag sett Firefox och för att jag fick en affisch.

So long!