Känner mig typ royally fucked av livet. Antar att jag inte är utan skuld själv, men wtf, life made me this way! Faktiskt är det ju onekligen så....lite i alla fall. Moralrösten inuti mitt huvud (och Emma, och Dr. Phil hah) säger förstås att man måste acceptera sitt förflutna och ta tag i livet som det är nu och inte kan skylla på andra när man nu väljer att inte göra något åt det själv. Men jag väljer att inte lyssna. Man måste få hata allt annat också, för livet har faktiskt varit cruel to me in so many ways. Qué he hecho yo para merecer esto?
Jag slits alltid mellan att skriva djupa blogginlägg och endast...underhållande. Men jag tror att det senare fungerar bäst. Men ja, a slip of the hand ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar