I HATE LIFE (LITE)

Emma ville att jag skulle skriva ett inlägg om hur mycket jag hatar livet, så jag tänkte att det kan jag väl. Finns allid mycket att hata, och nu pratar jag inte om världskrig eller naturkatastrofer utan endast mina egna personliga missöden.

Just nu däremot känner jag mig inte riktigt in the mood för den riktiga bitterheten och resignationen (ord som jag lärde mig i femman när jag läste Idioten). Jag har ju faktiskt börjat mitt nya liv hah, och det är kul att börja med nya saker man känner sig alltid pepp då. Och ja, jag gör nog det faktiskt. OK man kan ta livet av sig, men man kan också vara pepp. Pick yr choice liksom...and stick to it täntke jag säga men nä, det var att lova för mycket.

Dagen idag har ju ändå innehållet endel ångestfyllda moment så får väl utveckla dem lite. Alltså det går bra att gå i skolan egentligen, grejen är mest att jag får sjukt mycket ångest innan varje lektion plus på håltimmarna, plus ja ibland på lektionerna. Ångesten ger upphov till (eller vice versa) ungefär följande mantra: jag vill inte jag orkar inte jag kan inte det går inte (kollar på klockan 100 ggr) jag vill inte jag kan inte snälla kan vi sluta nu snälla får jag gå hem snälla jag vill inte jag orkar inte jag orkar inte. Sedan tvingar man sig själv att fokusera på uppgiften och så flyger tiden fram och allt går jättebra. Det där är ju en typisk grej som borde kunna avhjälpas med kognitiv terapi tycker jag. Typ negativa tankemönster som blir självuppfyllande på de lektioner man inte orkar fokusera och ja, just därflr inte orkar fokusera hah.

Bästa exemplet idag: historielektionen. Jag älskade historia förra året, hade bästa läraren. Nu typ hatar jag det..eller liksom väntar still for the fun to come. Men nu läser vi om källkritik och statistik från 1800-talet och det är ändå sjukt svårt, mycket man måste tänka på för att kunna analysera och visst. Det är väl intressant, men jag vill kunna allt sånt från början! Känner mig ju dum om jag måste lära mig hur man tänker. Sedan är läraren lite..speciell, och ibland otroligt jobbig att lyssna på. Så då typ, väntar man ut tiden och tänker på hur mycket man hatar livet och hur synd det är om en själv.

Oavsett om man klarar av att fokusera på den aktuella uppgiften eller ej är dessa ångesttoppar minst 4 ggr per dag otrligt uttröttande. Det värsta är ju nästan att jag alltid längtar hem och när jag kommer hem har jag alltid jättetråkigt i stället! Så får typ ångest då också, och inte pluggar jag då. Orkar knappt se på film eller något. Aldrig har nån tid att vara på msn heller! Så typ kollar samma bloggar 10 ggr om för att se om nån uppdaterat och likadant på bilddagboken och facebook, haha, vilket liv man har.

Såg i alla fall dubbelavsnittet av Grey's anatomy nu och it didn't disappoint me! Det är fortfarande samma amerikanska, klyschiga moralkaka iklädd vita läkarrockar. Och jag älskar det. Jag älskar att hata det också. Jag hatar Meredith jävla lipapan som alltid gör tvärtemot vad hon egentligen vill och sen inte fattar att hon gör fel, för att hon är så sjukt rädd för allt. Men gillar typ..Mc Dreamy! och Dr. Hahn. Loves att Hahn och Torres är kära i varandra nu! Torres är dock ful och Hahn är väl inte allra hetast på placet men lesbian love slår aldrig fel. De är ju ändå inte de klassiska butchflatorna, så därför älskar vi dem. Fernando Torres däremot är one good piece of pie, men det är ju en helt annan historia. killar med långt hår= ja! Men inte för långt, men längre än kort i alla fall. Sen är bruna ögon aldrig fel, jag har verkligen "exotisk" fetisch, haha vet inte hur jag ska uttrycka det. Men ja, utländska slash mörkhyade whatever, människor har något visst som aldrig skandinavier får. Så är det bara.

Kanske går tillbaka till att hata livet imorgon igen, men typ sticking to the pepp right now. Ska t o m hinna läsa lite ikväll tänkte jag!