Ce que j'aime et ce que je n'aime pas

Har fått några kommentarer om att det var längesedan jag bloggade. Jag förstår såklart att ni saknat mina fantastiska inlägg och nu när ingen rolig människa tycks ta sig tid att vara inne på msn antar jag att timingen är rätt.

Känner mig ändå inte riktigt in the mood eftersom dagen har varit not so fun et en plus känner jag att jag har så mycket att säga om Paris att jag inte vet var jag ska börja. Ungefär så. För att orka med the fun part måste jag bara få gnälla lite först, desolée.

Anledningarna till dagen inte varit en av de bättre är:

1. Nooo, darkness!

2. Aaaj

3. Ica

4.Insomnia

Ska nu gå in på Paris, kanske återkommer till klagandet senare.

Först en bild:


Det bästa med Paris:

Bild 1: Det är Pariiiiiiiiiiiiis!

Bild 2: Vitto! Dessutom notre ange

Bild 3: Franska<3

Bild 4: Parkhäng och gott sällskap (se Andreas du får cred!)

Eftersom ni någon gång bör besöka denna fantastiska stad ska jag ge er några (enligt mig) välbehövliga tips:

1. Fixa hämtning från flygplatsen!

2. Åk inte upp i Eiffeltornet.

3. Var inte vegetarian (and you're so lost om du är vegan)

4. Lär dig franska

5. Besök parkerna!

6. Skaffa en bra karta, och försök tyda den.

Paris uppfyllde mina förväntningar. Ska inte glorifiera det mer än nödvändigt, och förvänta er inte trevliga kassörskor i les supermarchés. Men j'adore. Jag älskar franska, jag älskar.....ärligt talat vet jag inte...jag älskar parkerna jag älskar (några av sakerna) som inte är Sverige. Jag orkar inte riktigt berätta vad vi gjort från dag till dag, vill ni veta så kolla bilddagboken eller (snart hoppas jag) facebook.

Nu åter till lite klagande blandat med framtidsdrömmar. Drömma är ju lite av min grej (you should try it, Emma!)

Jag vill verkligen åka tillbaka. Jag vill verkligen studera på Sorbonne, jag vill verkligen lära mig franska (helst flytande.) Jag vill verkligen att detta ska bli verklighet. Jag vill verkligen kunna göra det på ett bra sätt. Ibland (t.ex. idag) känner jag dock, nooooo darkneeeess, det kommer aldrig gå. Pga:

1. Kanske jag aldrig kommer få du bonheur.

2. Kanske jag aldrig kommer lära mig franska bra = kanske jag inte har tillräckligt mycket talang.

3. Kanske det inte blir annat än waste of tid och pengar.

I inbördes rangordning. I övrigt är jag också lite orolig för att min franska obsession kommer att dö ut såsom de flesta av mina senaste gjort. Tydligaste exemplet: TRÄNING! Precis som (snart i alla fall) musklerna har intresset (om än inte spårlöst) försvunnit. En annan mer chockerande obsession som försvagats heter psykologyrket. Jag vet inte riktigt varför, eller kanske. Förmodligen för att (ej inbördes rangordning)

* Psykologer blir utbrända och tar, enligt studier, livet av sig i större utsträckning än de flesta
andra yrkesgrupper.

* Om jag jag blir psykolog måste jag bosätta mig i Sverige (verkligen inte Frankrike) för att undvika enorma skulder och större prestationskrav än jag, as it seems, kommer klara av.

* Jag kommer inte ha tid att läsa mer språk.

* Jag har "drabbats" av en ny obsession som således tagit över de tidigare.

Ett problem med denna obsession (asså guuh vad jag skriver denna hela tiden) eventuella försvagande är att det förmodligen inte kommer leda till något gott. Liksom jag vill utbilda mig, jag vill ha möjligheter till ett intressant jobb med bra lön. Jag kommer dö av tristess om jag tvingas jobba inom servicebranschen resten av mitt liv. Och utomlands (åtminstone i ett icke engelskspråkigt land) känns det ungefär som det enda alternativet. Psykologi är dessutom mitt enda gångbara intresse. Liksom vad blir man av att kunna språk? Så länge man inte kan typ 5 stycken flytande, wich so not is gonna happen, = rien.

Okej, jag behöver inte ta något beslut nu, men inom ett år, om jag ska bli färdigutbildad (om än ett kort) tag innan 30, vilket är viktigt för mig.

Jag känner att jag hatar att jag inte gick ut gymnasiet som 18-åring (särskilt anledningen), eller åtminstone som 19-åring. Jag har slösat bort så många år av mitt liv och jag vill ha tillbaka dem. Synd att saker inte ändras bara för att man ångrar dem. Jag vet att alla säger att ingenting blir bättre av att älta, men jag tycks inte vara kapabel att låta bli. Kanske det i viss mån fyller någon form av funktion, dunno. Att vara lycklig sägs dock vara något av de bästa hälsotipsen. Verkligen dommage att man inte får det bara för att man vill ha det.

So it is. Blev kanske något av ett sorgligt avslut, och ett inte så underhållande inlägg (vilket jag oftast ber om ursäkt för.) Tänkte åtminstone poängtera att mitt bästa försök att nå lycka är to keep hoppas och drömma. Hoppet är det sista som....blablabla.

Nu blev jag otroligt hungrig igen. Jag blir verkligen hungrig var tredje timme (skalman). Känner though att äta igen inte känns som en bra grej pga att min mun kommer dö och jag förmodligen kommer ångra det efteråt. Borde dessutom sova istället, det är onödigt att sova bort hela morgondagen och sömnbrist är inte nyttigt för hälsan.

Nu fick ni i alla fall ett långt inlägg som kompensation för den senaste tidens dåliga uppdatering. Enjoy! Bye for now.