Sugar Sugar

Jag minns att det en gång i tiden var någon som jag alltid brukade kalla för Sugar sugar. Jag minns dock inte vem det var men jag skulle gissa att det hände 2006, the golden ages<3

I eftermiddags fick jag den briljanta idén att försätta mig i ett sockerrus med hjälp av två bitar morotskaka för att lyckas uthärda mitt lidande a.k.a pluggande. Idén fungerade dock inte som planerat och istället för rus hamnade jag snarare i en sockerkoma. Duktig som jag var lyckades jag trots illamående plugga en hel del innan jag kände att jag behövde refresha mitt sinne med hjälp av en joggingtur. Det turned out badly, dessvärre och när jag kom tillbaka mådde jag tre gånger så illa vilket resulterade i att jag inte klarade av att plugga alls! Alltså paus. FÖrutom illamående hade jag nu fått en oerhörd ångest över att jag inte fick något gjort och det hela motverkade sitt syfte något fett.

Nu har jag dock vaknat upp ur sockerkoman och känner mig ganska fit for fight igen. Jag ska inte förneka att det underlättar en hel del att mitt arbetsmiljöarbetet i det närmaste är klart!!! Åh så jag har drömt om den här stunden! Ok, jag måste läsa igenom det, korrigera eventuella fel, kolla upp de sista detaljerna men det borde lösa sig smärtfritt. Ångesten har dock inte släppt helt, kanske för att jag inte känner mig helt klar men också för att--- hallå, quality time, kan inte slösa bort tiden nu!! Måste se film, helst dokumentärerna om Serbien vs. Kosovo alternativt åtminstone Grey's anatomy (då tränar man ju i alla fall engelska) eller kanske ta och göra några körkortstester? Åh denna ångest, människan är dömd till ångest, som Sartre och Kirkegaard så. Om inte för att hon är dömd att ta ansvar för sitt eget liv, så för att hon är dömd att ta ansvar för sina egna och andras krav, men det kanske är samma sak.

Mit ARLarbete är i alla fall 8 sidor coh jag måste få MVG annars dör jag, bildligt talat. Emma förstås fick MVG på typ 4, men okeej jag är tönten som skriver 37 sidor långa arbeten och inte har något liv. Emma har ett liv, ibland, då och då, i alla fall. Men jag ska till Sthlm snart och jag kommer ha pengar och allt ska bli underbart har jag bestämt. När nu arbetsmiljön har slutat fördunkla mitt sinne kommer jag att känna mig lätt som en fågel (fin metafor).

Finner inget bättre ord att avsluta med: Fridens!