Les cauchemars

Aj ont i magen nu. Passar på att skriva här då jag ändå inte känner mig kapabel att plugga. Havregrynsgröt är inget som min kropp tycker om, oavsett vad Ayurveda hippiesarna påstår. Well, har åtminstone pluggat en hel del även om det tog onödigt många timmar att mobilisera den mentala styrkan som krävdes. Snart klar med Fredrika Bremer i alla fall. Sedan bara franska franska franska. Tror jag lärt mig de 73 orden i alla fall, har väl bara typ 140 kvar då.

Ska snart åka och träna Afro, jag känner mig mycket skeptisk men har gått med på att ge det ett försök. Men jag tror verkligen inte att jag har de rätta förutsättningarna, nej jag kan verkligen inte röra mig afrikanskt jag kan inte böja på ryggen och svänga med armarna. Jag kan inte improvisera eller röra mig under okontrollerade former. Får se hur det går i alla fall. Sedan blir det kanske lite jogging men bara lugnt, sprang ju en hel del igår så.

Har varit ledig idag och jag känner att mitt psyke inte mår bra av det. Det enda jag vill göra är att äta, oavbrutet, mellan måltiderna har jag bara ångest för att jag inte gör det jag istället borde- alltså pluggar. Det är något med dagar som jag inte gillar, gillar inte ljuset gillar inte känslan av att allt är så långsamt stillastående, som om det enda man hör är timvisarens tickande.

Drömde förresten en otroligt obehaglig dröm i natt. Brukar inte drömma att jag blir jagad men nu har jag gjort det några gånger på sistone. Förra gången försökte en random man döda både mig och Pernilla- Emmas kompis, som jag inte alls kan påstå att jag känner men som likaväl befan sig i min dröm. I natt var det jag och någon som skulle föreställa min bror men som inte var någon av mina riktiga bröder. Vi befann oss i mormors hus, numera min mosters heh, och hade ställt en bokhylla för dörren men vi visste att förföljaren skulle ta sig in. Vi klättrade därför ut genom fönstret för att springa till någon av grannarna med veteskapen att förföljaren snart skulle vara oss hack i häl. Vi delade på oss och det första huset jag sökte min tillflykt till var låst, nästa tog jag mig in i men de som ägde huset tycktes inte vara hemma och jag hade känslan av att den jag flydde från redan var där inne. Varför någon så uppenbart varit ute efter mig har jag ingen aning om. What would Freud say? Min teori är att jag har gjort något ont och bör straffas. Kom plötsligt att tänka på drömmen där jag och Emma var påväg att begå kollektivt självmord, jag var övertygad om att det var en oskyldig överdos men Emma var tydligen fast besluten att go through with it. Mycket traumatiskt.

Jag bävar för afron, möjligtvis blir det en mardrömslik upplevelse. I bästa fall blir den intressant.
Cauchemar var för övrigt ett av de 73 orden. Ni kan ju gissa vad det betyder.