tisdag 21 april 2009

BB

Godkväll, kära läsare.

Idag har varit en relativt händelserik dag. Den började som vanligt med att jag vaknade 3 ggr på natten och tviiingade mig själv att somna om tills klockan var 09.50 och min fruktansvärt hemska och ångestframkallande alarmsignal på mobilen väckte mig. Jag tyckte i alla fall att jag hade sjukt gott om tid när jag faktiskt gick upp hela 10 min tidigare än jag brukar. Men om jag är optimist på något plan så är jag nog tidsoptimist. Att steka bacon tar sjukt mycket längre tid än man tror ändå. Går inte på 5 min liksom. Sedan var jag tvungen att fixa tonfiskröra a.k.a middag och sist men absolut inte minst hade jag ju bestämt mig för att göra äggmjölk à la lchf. Det gick inte strålande. Först tog det typ tusen år att smälta kokosfettet, av någon anledning. Sedan råkade jag välja en ehm..flaska som i botten var för liten för stavmixern så fick typ försöka hälla vätskan uppåt medan jag mixade. Efter att ha hällt i 3 dl kokande vatten blev det lite svårare eftersom allt typ sprutade över hela köket (obs överdrift) eller i alla fall bänken.

Detta ledde såklart till att jag missade bussen och kom försent till lektionen. Jag kommer i princip alltid försent till Kristinas lektioner, men jag tror hon gillar mig. Jag intalar mig det i alla fall.

När jag äntligen tagit mig till klassrummet ca 15 min försent började jag efter ett tag känna en ovanligt stark doft av kanel, (använde nämligen kanel som topping på min äggmjölk). När jag letade igenom min väska fann jag att minst hälften av äggmjölken på ca 4 dl hade runnit ut i påsen som flaskan låg i. So much for that. Som tur är var det ju en påse i alla fall och inte rakt ut i väskan. Men ändå.

Det hela slutade såkalrt med att äggmjölken smakade otroligt äckligt och jag slängde bort det mesta. Verkligen so much for that.

Lektionen efter, SOMSEN förlöpte som vanligt. Vi bad om att få gå till "biblioteket" vilket vi fick, och gick därmed hem. Eller inte hem. Jag sprang på stan i ungefär 1000 år på jakt efter de perfekta aerobicskorna. Jag köpte nyligen ett par (som jag använde 2 ggr, oops) men insåg att de sög. Det sa för övrigt expediten jag träffade nu på affären där jag köpt dem. Hittade där ett par andra som jag bytte till. Men kände mig ändå inte helt förvissad om dess duglighet. Så provade alla tänkbara skor på resterande sportaffärer också. Hittade ett par på Intersport som kändes likvärdiga de jag köpt, men var billigare och säkert sämre kvalité. Nu när jag provade skorna hemma däremot känner jag att de kanske ändå var lite för små. Jag vill gråta. Jag är helt exhausted av detta. Jag hatar att köpa skor. Det ger mig oerhörd ångest, det går verkligen inte att hitta ett perfekt par= något som är nog bra. Seriöst, osköna kläder/skor ger mig panik. Verkligen. Kan typ inte andas och absolut inte tänka på något annat. Jag undrar hur detta ska sluta.


Idag kom också mina röda reebok-skor. Jag vill inte prova dem för mycket av rädsla för att eventuellt komma på att de inte passar. Ska behålla dem. Punkt slut.


Oj, höll på att glömma det viktigaste! Haha. Just som jag var ifärd med att berätta för Johanna om min ansträngande dag och dricka en kopp miss saigon té upptäcker jag någon utanför fönstret. Vem kan det vara? Jo ingen mindre än allas vår kära BLONDINBELLA!


Bildbevis:

































Redan innan hade en liten fågel (Emma) viskat i mitt öra att Luleå, just denna dag, förärades ett besök av självaste Isabella Löwengrip. Jag trodde dock inte att jag skulle få en skymt av henne, men där ser man! Som ni ser på bilderna (om än något otydligt) var Bella omgiven av en uppsjö fans som ville fota sig bredvid samt krama henne. De ville till och med krama hennes assistent Emelie som väl hallå inte alls är känd! För er som undrar såg Blondinbella ut precis som på bilderna i hennes blogg. Samma leende och samma poser. Jag vet egentligen inte vad jag ska säga om detta. Mer än att det kändes som ett fenomen i sig. Jag tror jag är en av de få i min bekantskapskrets som inte hatar henne. Jag så att säga ler i mjugg, när jag läser hennes livsbetraktelser. Men jag tycker ändå det är kul med en tjej som trotsar jantelagen, och dessutom tjänar sjukt mycket pengar.


Jag vet att ni alla älskar henne, om inte annat, älskar att hata henne.

2 kommentarer:

Madde sa...

Hahahahah, gode gud!

Ia sa...

Du är för fan grym på att skriva om händelser. Kan inte annat än att le varje gång jag läser. Ibland blir jag lite ledsen efterdu blir ledsen, men oftast får du mig att le!