Jag har blivit en bitch. Det är sant. Jag vill skrika när gyminstruktörerna gör (enligt mig) fel stretchövningar, jag vill skrika när min lillebror ber mig dra ner markisen jag vill överhuvudtaget skrika åt alla som föreslår något jag inte håller med om/orkar engagera mig i.
Till råga på allt känns det ungefär som om jag ska svimma hela tiden. Okej, kanske känner efter lite extra pga tycker synd om mig själv, men ändå. Det här är inte kul. Igår när jag tvingades läsa om slaveriets historia i ett flertal timmar försökte jag bota mig själv med keso och turkisk yoghurt. Det gick sådär. Första skålen gick bra, andra gick ganska bra, efter tredje ville jag spy. Mådde till och med illa i morse. Inte okej. Jag hatar att stå ut och vänta på att saker ska hå över. Särskilt när man måste plugga under tiden - socker känns ju nästintill som en nödvändighet då.
Förresten återfann jag i alla fall mitt borttappade nagellack! Yay. Nu kan jag ju nästan glädja mig åt skatteåterbetalningen igen. Problemet nu är dock att jag igår insåg att hypnosterapin kostade mig 2200 kr mer än jag räknat med= 6000 kr totalt nu till ingen nytta. Yay, eller inte.
PS. Varför blir jag alltid kär i dem jag aldrig någonsin kommer kunna få? Sjukt typiskt. D.S
Såhär känner jag mig nu --------------->
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det kan vara väldigt sunt att låta sig sälv vara en bitch ibland. :)
Hur vet du att du aldrig kommer att få dem?
Skicka en kommentar