Egoism, svag identitetskänsla, att lätta sitt hjärta och andra klichéer

Okej nu ska jag go emotional igen eftersom det är mitt i natten och jag verkligen borde sova men inte är det minsta trött. Det är lite skrämmande hur stor del av dagen jag ägnar åt att tänka på kläder. Jag måste verkligen vara en ytlig människa, men jag tänker ju på annat också. För tillfället funderar jag bland annat på om jag kanske lider av narcissim eller någon annan empatistörning. Ibland tycks jag ju verkligen tro att jag är bättre än alla andra och typ agerar som att jag är en treåring som sitter fast i den orala fasen och fortfarande styrs av lustprincipen. Well, borde ju finnas indikationer på att jag har något issue därifrån och upprepningstvånget tvingar mig att ständigt försöka återvända dit. Ibland är det typ I hate myself and I want to die på riktigt, eller ja minus I want to die-delen kanske.

Detta är dock jobbigt att tänka på så jag återvänder till klädtankandet (byter stycke nu bara för att underlätta för eventuella läsare.) Det är otroligt sjukt hur mycket pengar jag spenderar på kläder och det är typ otroligt sjukt att typ alla andra ändå klär sig snyggare än mig. Jag förstår verkligen inte hur jag kan misslyckas så fatalt på det området när jag trots allt "övar" på det jämt och ständigt. Jag funderar också på utseende-issue nr 1 eller 2, mitt hår! Blev sjukt pepp på att klippa lugg nu när Emma den allsmäktiga föreslog det. Jag skulle säkert ångra mig sen och se from hell ut i lugg, men något måste verkligen göras! Fast en hårinpackning har nog större prioritet, jag känner att mitt hår är påväg att go green igen. Men jag måste färga-tona det också. Ska absolut inte blondera men det är ju alltid lockande, likaså rött. De stora förändringarna är alltid det man önskar sig men nä, jag borde nog köra på plain brunt och vara sofistikerad och försöka bli en "naturlig" skönhet då jag trots allt inte passar überbra i starka färger. De blå tightsen är fortfarande ett issue samt merde-tröjan. Kanske borde beställa innan den tar slut after all, bara för textens skull, den bekräftar ju mitt attribut plus min senaste hype= franska. Det är Yelles fel men det är ju bra att åtminstone intressera sig för något skolämne trots att jag typ hatar lektionerna. Det är nog bara pga mitt inre motstånd mot studerande och den press det innebär.

Jag önskar verkligen att mitt liv skulle bli bra nu och det har ju onekligen rätt många bra komponenter just nu. Dock är det alltid något som fucks it, up oftast samma sak/-er. Men vad gör man? Man försöker ändra dem men jag verkar ju ha ett inre motstånd mot förändringar också. Psykologisk konservatism kanske (se vad försök till pluggande 24/7 kan generera! det är alltid kul att flasha psykologibegrepp.) Finns ju alltid något som inte går att ändra men då ska man ju helst förändra sina tankar kring problemet. Jag hatar uttrycket att göra det bästa av situationen men acceptans och modifiering av diktomt tänkande är ju det som rekommenderas.

Mina problem just nu är alltså följande: egoism, treårsbeteende,utseende/kläder- identitet, separationsångest/saknad, det som inte går att förändra= mat-accepteans men försöka förändra. "Jag försöker ju i alla fall" som någon sa, om sig själv då inte om mig. Jag försöker kanske inte tillräckligt bra, men lite bra? Lite för mycket, sa någon annan (om mig denna gång.)

Mina emotional blogginlägg strider alltid mot min uppfattning om vad en bra blogg borde innehålla (kognitiv dissonans.) Jag hatar egentligen att jag ALLTID jämför mina värderingar med en specifik persons värderingar som för övrigt fick ett helt projektarbete tillägnat sig. Jag gör inte "stora ansträngningar för att undvika verkliga eller inbillade separationer" men jag slutar aldrig obsessa över dem som jag redan gått igenom. De och dem är för övrigt fortfarande ett issue, jag förstår inte när man ska använda det ena och det andra och det ifrågasätter mitt grundantagande om att jag trots allt har ett visst språköra. En av mina svenskalärare sa att man ska använda dem på samma sätt som they/them men det makes no sense. På sista tiden har jag sett att dem förekommer i betydligt fler sammanhang än jag tidigare trodde. Men det kanske är alla nutida skribenter som har fel och min 60-åriga lärare som har rätt, vad vet jag, trots att det första alternativet kanske tycks aningen sannolikare. Språket förändras ju i alla fall och jag väntar fortfarande på den dag när "dom" blir vedertaget även i litterära sammahang. Lite tråkigt dock jag har ju börjat gilla de och dem även om de ställer till problem.

Hates att jag inte kommer somna förrän typ..fem nu. Det här är en dålig metod för att undvika stress= det här försämrar potentiell livskvalitet. Jag känner för att i framtiden endast dricka chokladdrinkar men jag kommer garanterat ledsna efter typ två veckor och det kommer antagligen inte heller ge några goda effekter på lång sikt. Men JAG FÖRSÖKER JU I ALLA FALL!

Hates också att ingen kommer orka läsa hela det här långa inlägget och jag är ju ändå fortfarande the attentionwhore som "blottar sin angst för attention", plus "lättar sitt hjärta" via bloggen vilket dagens fjortonåringar i regel gör. Jag är ju i alla fall rätt i tiden. Jag hatar såklart också uttrycket "lätta sitt hjärta" då jag är en stark motståndare till klichéer och får obehagskänslor när de visar sig vara sanna. Ändå älskar jag det lite (masochismen.) Sedan hatar jag även att uppriktighet och typ....vad det nu heter att uttrycka sina verkliga känslor har blivit så föraktat och alltid för tankarna till ointressanta hollywood filmer. Man känner sig ju lite ensam mitt i all sarkasm. Men åh "I need sarcasm to hide how ridiculously moserable I am", six feet under ftw!

Well jag avslutar med den töntiga frågan om mina leggings, (omg har 3 bilder på dem nu!) underförstått min identitetskänsla (svag identitetskänsla är självklart ett bekräftande av min etikettering som jag hatar.)
Den här bilden säger: rengör spegeln, skaffa en bättre kamera, lär dig posa, fixa ditt hår, väx upp, get a life och lägg dig och sov. En någorlunda ytlig sammanfattning av mitt liv för tillfället. Spoilar nu "djupheten" med attention cravingen och fjortonårsreaktionen: LÄS LÄS LÄS OCH KOMMENTERA!