drama personality disorder

igen
jag känner att det är någonting som saknas
ändå känner jag att jag borde nöja mig
alltid liksom slits med att välja att må bra och att må dåligt
det är alltid mycket lättare att må dåligt men det är sjukt ineffektivt
man får aldrig flowet men som också sagt är jag livrädd för att typ man får inte ha det för bra
lyckas ett måste något annat misslyckas, man måste alltid offra, man får aldrig ha ett perfekt liv
det handlar alltid om val man måste välja bort
det är ju typ aldrig så i praktiken alltid flowet eller så är allt jävligt
men jag kan aldrig lära mig att sluta vara rädd
kanske någon straffar mig in the end och så får jag aldrig någonting som är bra
undrar varför jag skriver det här på bloggen. attentionwhore igen då men
jag vet inte seriöst åh det är så mycket jag vill ha
verkligen

det jag vill ha haha är bland annat nya kläder (för att återgå till ett eventuellt mer passande bloggämne) jag har faktiskt pengar, snart men funderar på att gå på luleå-festivalen på fredag
man måste ju göra saker liksom, firefox AK live är ju inte det sämst plus att man borde stötta att det äntligen händer något i luleå-tråkstaden. jobbigt att vara solidarisk men man kanske får igen det tids nog, (den psykologiska egoismen som verkligen borde straffa sig in the end...t.o.m att ens tro på den)

något annat jag känner är att jag börjar få ett ohälsosamt beroende av last fm. eller inget beroende egentligen (jag är har ju enligt mig eller mina försvarsmekanismer ingen beroendepersonlighet) utan mer ett förhållande ja (varför skrev jag inte det från början? det känns ju ändå relativt aktuellt nowadays, freudiansk felsägning/skrivning om inte annat.)
alltså tillbaka till ämnet: jag måste verkligen lyssna på musik vid datorn och självklart alternativ och varierat musik. jag kan sitta och beundra scrobblingen på min profilsida ibland och tänka att åh vad folk tycker att jag är cool nu. skulel förstås behöva en coolare visningsbild som inte är så posig. i och med det här inlägget dog docka hela min coolhet förstås, men jag inbillar mig att det är häftigt att erkänna hur töntig man är. då har man liksom blivit mogen och kommit ur fjortonårsfasen! i och för sig så är ju trots allt det jag bekänner verkligen en demonstration av mitt fjortonårs syndrom. det är alltid lite coolare att prata om sina töntiga egenskaper i imperfekt.

men alltså egentligen är det nog väldigt få som ens läser mina inlägg så det spelar inte så stor roll. men ändå tänk om någon viktig person läser! jag slutar verkligen aldrig att obsessa men ja, det tillhör min personlighet. om jag inte har en beroendepersonlighet har jag definitivt en drama personality disorder som emma sa (och ja det är standard att nämna emma i varje inlägg trots att hon aldrig nämner mig och ehm det är absolut inte för att jag inte har några andra vänner hehe. hehe är evil som EMMA sa. men jag är ju också evil woman har andreas och jag slagit fast, ah verkligen en bekräftelse på att jag åtminstone her ehm en annan vän än emma.)

halva inlägget bestod typ av parenteser men halva mitt liv känns ibland som en parentes. åtmisntone hälften av det jag säger. helt onödigt, men självklart hör väl det också till min drama personality disorder. alltid göra stort av smått!

godnatt ska for real sova nu. såsom jag alltid avslutar mina inlägg. jag känner verkligen att jag börjar få grepp om min personlighet! och det är väl bra om inte annat.

(parentes igen. om jag får pengar måste jag verkligen köpa en röd ipod (stötta kampanden mot aids eller vad det är, dubbel parentes nu) 8 gb med ett otroligt snyggt men dyrt (239 kr) fodral).

(pengar alltså! åh vilken moneyslut jag är. jag är verkligen oetiskt också. säkert därför jag fick vg+ på etikprovet! f*ttlärare eller ehum f'*tt jag (använder man stjärnor är det inte lika brutalt.) dubbel godnatt nu.)